I hembygdsboken Särna – Idre 300 år (utgiven 1945) skriver Gerda Boëtius om slöjden.  Det är en norsk eller norrländsk stämning över Särnas äldre slöjd. Här finns smidesdetaljer som påminner om att Särna av ålder var en järnbygd. “Myrmalmssmeder funnos i stora mängder och myrjärnet som hemslöjd var det som klarade skatten under den norska och svenska tiden. Spånaskar och vackra matsäcksskrin visa på fint formsinne. Men i stort sett är det ganska fattigt.” I Särna har slöjdintresset inte varit så utbrett som i Siljansområdet, men givetvis har man tillverkat det som behövts, förutom av myrjärn, av trä och textil. “Även om Särna ej har en lika stor rikedom av mönster och färger som socknarna söderut finnes dock där en originell och utpräglad slöjd, som visar att bygden gjort egna insatser och har goda utgångspunkter att bygga vidare på.”

Särnadräkten
Den “moderna” Särnadräkten komponerades under 1920-talet med utgångspunkt från gamla personers berättelser och olika bevarade plagg. Kjolens slutliga utseende valdes genom omröstning och till livstycket var Hemsjöjdsförbundet behjälpligt med att välja ut en damast från Ångermanland. Ett vävt förkläde komponerades utifrån ett gammalt tryckt förkläde på Dala Fornsal. I dag brukas dräkten ofta vid högtidliga tillfällen och vid midsommarfirandet på Gammelgården kan man se många dräktklädda Särnakvinnor.

Särna/Idredräkten rekonstruerades omkring 1927. Det som skiljer dräkterna åt är att kring 1958 valde Idre blå stumpor. Öppen kjolsäck är vanligast i Idre och i Särna den med låsbygel.

1974  sammanställdes denna historik  om Särna Idre dräkten  av Dalarnas hemslöjdskonsulent Liv Trotzig (1917-2010).

Idre Hemslöjdsförening
tillhandahåller mönster och material till Särna/Idre dräkten.
Även förmedling av begagnade dräktdelar
Idre Hemslöjdsförening Ljungstigen 4 790 91 Idre
mob. 073-066 84 21
mail idrehemslojd@hotmail.se
Cecilia Ingegerdsdotter 070-25 31 793
Maria Bäckman 073-222 41 43

Väv- och bagarstugan

Julgåsformar
Att forma smör i vackert utsirade träformar är en gammal tradition som lever kvar sedan området tillhörde Norge. Läs mer under mat.

Särna kyrkliga syförening
Jo då, vi finns fortfarande och arbetar flitigt för välgörande ändamål!

Fr.v.: Kerstin Bergström, Adela Hedlund, Gudrun Rusk, Ruth Nordqvist, Eivor Norén, Signe Martinsson, Anna Hesselius, Inga-Britt Jannesson, Maria Haraldsdotter, Alice Bäckman. Sittande: Albertina Emretsson, Per Boreklev och hunden Silas. Ingrid Boreklev saknas på bilden.
Foto: Johnny Lycke

Särna Kyrkliga syförening år 2000

Flitens lampa lyser i Kyrkbacksgården i Särna. Tolv flinka damer böjer sina mer eller mindre grånade huvuden över strumpstickor, sy- och virknålar. Lille Silas, knappt ett år gammal, har för tillfället tröttnat på att jaga garnnystan och trådrullar och sussar nu gott på sin ”snuttefilt” nedanför mattes fötter.

Det är Kyrkliga syföreningens damer, som denna torsdagskväll åter har samlats för ett par timmars gemenskap i handarbetets tecken. Silas är prostens hund, av rasen Irländsk setter, som med sin ringa ålder drar ner genomsnittsåldern betydligt hos föreningens till åren komna medlemmar. Signe och Albertina är de två äldsta i sällskapet med sina 90 resp. 86 år.

Syföreningen har varit verksam sedan tidigt 1900-tal och några av deltagarna har varit föreningen trogen sedan starten. Damerna är inne i slutfasen inför den årliga julauktionen och stickorna och nålarna flyger kanske lite raskare än vanligt just den här kvällen för att allt ska hinna bli färdigt innan den stora dagen. Lotterierna har redan startat med bl.a. virkat sängöverkast, trasmatta och broderad bonad som åtråvärda vinster. Julskinklotterierna är också populära och går åt som smör i solen på lottmarknaden. Det ser lovande ut med auktionsalster även den här gången och ”lotterigeneralen” Inga-Britt ser nöjd ut med årets produktion.

Varannan torsdag under höst- och vårsäsongen träffas dessa flitiga damer för en stunds avkoppling från hemmets sysslor. Under kvällen håller prosten en kort andaktsstund och kaffe och hembakat bröd serveras av den, som för kvällen står som värd.

Just den här kvällen är det Albertinas och Marias tur. De bjuder på kaffe och smörgåstårta.

Nu finns det många produktiva damer, som inte kommer till Kyrkbacksgården och utövar handarbetets ädla konst där, utan tillverkar sina alster i hemmets lugna vrå och skänker dem sedan till syföreningen. Ett viktigt tillskott som föreningen är mycket tacksam för.

Behållningen från hela verksamheten går till välgörande ändamål.

I TV- och dataålderns tid ges det tyvärr alldeles för lite utrymmen för sådana här sammankomster. Om inte nya medlemmar kommer till, är det stor risk att de här damerna blir de sista utövarna av den här formen av gemenskap. Vi hoppas verkligen att det inte blir så. De här unika tillfällena till möten mellan människor får inte dö ut!

Text: Kerstin Bergström